✿

ibland kan du sitta på en buss, ett tåg eller var som helst. någonstans iaf där det hela tiden finns folk.
hela vår jord är full med människor, individer, egna personligheter , alla är vi olika.
och alla har vi våra drömmar. och vi alla beter oss på något speciellt sätt.
en sak jag hatar med vissa personer är när dom säger att dom är populärare, snyggare och mer värda. håll käften för helvete, det finns ingen som är bättre än någon annan. inte ens kungen är mer värd än en uteliggare.
för fan alltså.
jag blir så fruktansvärt trött på sånt folk.
hela tiden har man folk runt omkring en som trycker ner än.
vi kan ta skolan som ett exempel, i min klass har vi ca 25 personer. och vi är 2 nior i en korridor. det betyder alltså 50 styckern 15 åringar. 50 stycken med helt olika personligheter, helt olika uppväxter och helt olika uppfattningar om världen.
trots detta finns det nog ingen som tänker på hur dom andra har det egentligen.
vi ser varanda varje dag i skolan, man lägger märke till olika saker med olika personer.
men tror ni på fullaste allvar att så som man är i skolan är man hemma ?
nej precis.
egentligen känner man bara den personen som man träffar i skolan. inte den riktiga.
det finns folk som har gått i samma klass i över 5 år, men jag tror egentligen inte att dom vet hur man mår och hur man är egentligen.
tänk om det nu skulle va så att skolans snyggaste och populäraste tjej har en pappa som är alkholist och en mamma som kanske inte ens finns vid liv. det kan ju faktiskt va så, men det är inget som vi ser i skolan.
för där ser man bara den tjejen som hon egentligen vill va.
och visst, vissa lyckas med att bli den man verkligen vill va, medans andra missyckas helt.
allt går åt helvete liksom.
jag kan ta mej själv som exempel. jag hade utvecklingssamtal förra veckan. och min lärare sa då en massa saker om mej ( possitiva ) och min mamma och pappa kollade på varandra och bara nej ? det stämmer ju inte ?
jo sa min lärare, katja är faktiskt såhär.
och jo hon har rätt, i skolan är jag sån, men hemma är jag en helt annan person.
för vi alla har en viss status eller en roll som man måste ha när man tex är i skolan. men hemma eller på något annat ställe, där är man en annan.
vi alla har drömmar, vi har blivit förälskade, dissade, skadade, lyckliga och allt annat man kan bli som person.
jag är säker på att vi alla har en bild om den personen som vi vill va, som vi tror vi ska bli, och den vi är.
men innerst inne vet vi nog alla vem vi är, och vad vi kommer bli.
om du verkligen vill ha något så ska du kämpa för det.
men ibland kanske man borde ge upp trots allt, för det finns en anledning till allt. och allt händer för en anledning.
om vi tar upp skolan som ett tex igen, så vet jag att det finns folk där som är så fruktansvärt negativa och idiotiskt taskiga mot andra. skit i dom helt seriöst, dom vet inte vad dom gör. det är du som drabbad person av dom svaga som är den starka. trots att dom försöker få det att va tvärtom. men så är det inte.
man klarar allt. bara man vill. och det finns alltid någon som tror på dej.
tro mej.