✿

okej hade tänkt att skriva något seriöst nu då... iaf, några saker som jag har tänkt på sjuuukt länge.

---

okej, det är två månader kvar.
två månader kvar av nian. det är helt sjukt.
jag kommer fortfarande ihåg min första skoldag. jag hade rosa byxor, och en rosa tröja, mitt lockiga hår uppsatt i en hästsvans och en sjukt stor lila skolväska som jag fått av mormor.
mamma och syster gick med mej till skolan, lilla sofia som bara va 1 år i sin röda vagn med en vit kofta. jag är säker på att hon hade det.
seriöst, jag hade bott i lund och va ny. kände alltså inte en jävel. men kaxig som jag va , och pratglad så fick jag ganska snabbt vänner. har fortfarande kontakt med många av dom. och det är 10 år sen nu. det är så sjukt länge sen. 
först gick man i skolan med 0-5 , sen med 6-9 .
seriöst, jag kommer fortfarande ihåg hoppet från barnskolan upp til 3-5, jag tyckte att stolarna va så sjukt höga. man kom ju knappt upp på dom.
okej, vi hoppar över en massa saker nu, och försöker ist skriva om det jag tänkte ha sagt med detta.
egentligen, saker som .... att få cykla utan cykelhjälm, få va ute efter klockan 8 på kvällen, få ha smink i skolan, få gå själv i stan, att börja högstadiet, att va livrädd för niorna, att bli något i skolan, någon som är populär, att lyckas va sig själv, att få br betyg, att ha klasströjor, att åka på klassresa med klassen, att gå på fester, att bli bra på klassfotot.
förstår ni alla att detta typ är över ?
jag kan inte förstå det.
för mig känns det fortfarande som om jag är den lilla katja som inte bryr mej om jag har smink eller inte i skolan, om mitt hår att lockigt eller inte. men det är inte så.
men det är fan svårt att förstå.
och vissa saker glömmer man inte.
några saker är jag så sjukt glad över, och några andra saker är man inte alls stolt över. det är som.... om du köper en tröja som bara inte går att lämna tillbaka, så har man slösat kanske 200 kr på det. och det tar kanske tid att få tillbaka som 200 kronorna.
klart som fan man är missnöjd med vissa saker, och det finns 10000 saker som man vill göra om, nu i efterhand... så vet man hur man skulle gjort, eller betet sig.
men livet funkar inte så. för varje sekund som går så går livet vidare.
kärlek tillexmpel.
jag tror nog jag har varit kär 3 gången undertiden jag har gått i skolan i snart 10 år.
det är inte alls många gånger, men kärlek är inte bara att hålla handen, det har jag märkt nu.
utan det är så mycket annat. saker man kanske inte är redo för. och bara nåååågot litet fel... och allt blir fel.
kompisar ... shiiiet, jag har lärt känna så sjuuuuukt mycket folk under den lilla tiden av mitt liv jag levt, helt sjukt.
trots det så är man helt olika personen, fråga tex emma, min pappa, per, och hannah, och julia. be dom förklara mej som person och du har  olika katjor bara där.
nej jag vet nog inte egentligen vad jag har velat säga med allt detta.
 men livet går ju sjut fort, så man borde verkligen ta vara på varje sekund, och va den man verkligen är. jag vet inte hur många gånger jag har försökt intala mej själv om att va mej själv, men det går inte.
men kan inte alltid det, men man kan alltid försöka, och accepera varandra.
alla är inte supersnygga, smala, jätte rika eller populära, och man kan inte ... eh jag vet inte.
allt går bara så sjukt snabbt, och jag vill bara att ni alla ska ... va er själva. så klarar ni det.