jag längtar alltid härifrån men aldrig hem

ja, det va ju inte meningen att du skulle förändra dig till något sämre , utan till något bättre.
hejdå, där va en del borta.
adjö. vi ses aldrig mer igen.
har ni tänkt på det ? att det som du gjorde för en sekund sen är något du inte kan ångra.
några av mina vänner säger att allt händer för en anledning och som man bäddar får man ligga.
jofan, klart ni har rätt.
man känner ju bara sig själv bäst och vet vem man är , och hur är man, och vad man känner tycker.. och blaabla ja allt sånt ni vet.
men egentligen, vi har vatt iväg på klassresa nu i 3 dagar.
första kvällen börjar såklart med att alla börja skrika och gråta.
hej problem, vi är 15 år bråkar över vilka som ska sova med varandra och gruppindelningen i stugorna ? nej knappast. eller jo, det är klart att det va så det började. men det slutade inte så, och det va inte det vi pratade om. allt handlade nog om, allt. allt . precis allt som har hänt under det senaste året.
under hela nian.
herregud, vi går i nian, och vi ska sluta om 2 veckor. exakt två veckor.  om exakt två veckor rinner säkert mina tårar ner för mina kinder och sminket har kladdat som fan, och allt är åt helvete. det gör ont överallt, och man ångrar så jävla mycket, och tänker på allt som man kommer att sakna och vad man kunde gjort annorlunda, tryggheten.
fyfan, jag tänkte på det idag när jag åkte hem från klassresan, eller visstfan jag sov ju då.. men innan jag somnade så kändes allt så jävla rätt, och så jävla fel.
vi har verkligen exakt bara 2 veckor kvar av tryggheten av vår klass. vi alla känner varandra sjukt bra. trots det är vi ibland så jävla taskiga mot varandra, och jag erkänner , jag kan va ett jävla as. men fyfan vad jag kommer sakna allt.
just nu är nog tankarna mest på vad man kunde ha gjort annorlunda.
men det är inget vi ska tänka på nu.
utan nu är det 2 veckor kvar, som kommer bestå av några lovdagar, idrottsdagar, klassens dag, avslutningsmiddan och själva avslutningen.
jag vet iaf vad jag ska göra, köpa vattenfast mascara, ta tag i allt och lösa allt nu och bara ha kul den sista tiden. för tro mej, vi alla kommer sakna detta. men livet går vidare, och man måste se framåt  och släppa taget ibland. och det är dags nu.

magkänslan, man vet inte om det ska leda till något bra eller till något ont. så fruktansvärt trött på falska människor och falska förhoppningar.
jag måste släppa taget om dej nu, det funkar inte längre.
varför ligger det en ölkorv på govlet ?
nej nu måste jag måla naglarna och städa på rummet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0